Ett par månader senare är det bara erkänna att min Galaxy har kommit för att stanna och undan för undan har jag börjat lita mer och mer telefonen. Är den till exempel stabil nog, orkar inte en telefon som hänger sig lite då och då (vilket en tidigare HTC Windows CE verkade ha som primärfunktion att göra…) med resultatet att jag blir av med information på grund av att jag missat göra en ordentlig backup. Dock har inga av denna typ problem än så länge gjort sig synliga. Synkning och backup funktioner fungerar som det ska och utan problem – än så länge.

Dock väcks många nya frågor och funderingar kring säkerheten av smarta telefoner. Dels enkelheten i att koppla upp sig på okända nät samt tillgång till enorm mängd applikationer. Plus till Apple än så länge till de har en striktare process för publicering av appar via App Store. Klart önskvärt om Google implementerade en striktare process för detta på Android Market. Möjligheten till skjuta in oönskad kod på både IPhone samt Android känns något för enkelt när man väl sätter sig ner och tittar på säkerheten. Klart önskvärt till Android vore en enklare brandvägg som indikerar vilken typ av utgående och ingående trafik som pågår för enkel blockering…

Jakten efter nya funktioner fortsätter och gärna genom att utnyttja de befintliga nätenheter och annan hemelektronik som finns installerad. Men vilka risker medför detta – låt oss återkomma kring detta lite längre fram. Och slutligen kan det väl konstateras att det gick utmärkt att skriva ihop dessa raderna på Galaxy telefonen under en flygning hem från Frankfurt.

Kim Haverblad

Dela med andra:

Vad kritiken egentligen handlar om är att många företag faktisk är extremt dåliga på upphandling av tjänster och att man gladligen lämnar över ansvaret kring hantering av risk och säkerhet till leverantören utan att fundera över det egna ansvaret för att säkerställa en lyckats leverans och framför allt relation mellan båda parterna. Det finns självklart olika anledningar till att man väljer att köpa externa tjänster; dock för en del företag är den primära drivkraften att göra sig av med problem som man inte klarar av att hantera internt. Vad är det som säger att en extern part skall kunna lösa ett intern problem man själv inte mäktar med att lösa det själv? Knappast den bästa förutsättningen för en långsiktig lyckad outsourcingstrategi

Jag ser själv från min egen erfarenhet från både interna och öppna utbildningar kring servicenivåhantering, hur antalet deltagare oftast representerar antalet tolkningar av exakt samma avtalstexter. Det är med andra ord inte ovanligt att kund och leverantör har olika tolkningar av leveransparameters; precis som finns stora skillnader hur olika tjänsteleverantörer. Att sätta sig ner och säkerställa att man har en gemensam förståelse kring vad som menas med upptid, nertid, åtgärdstid, för att ge några exempel, kommer man långt med för att säkerställa en sund relation.

Summering är kundsidan måste helt enkelt bli bättre kravställare, men det vore inte fel om leverantörssidan tog på sig rollen att vara mer behjälplig för att etablera en gemensam förståelse kring de förväntningar kunden har och till vis del utbilda sina kunder.

Kim Haverblad

Dela med andra:

Men det finns trots allt ett antal faktorer som nog skulle få de flesta att tvivla på nyheten; först och främst så är det 1 april och ju mer otroliga nyheter desto svårare att genomskåda. För det första så hänvisade majoriteten av svensk media till E24 som källa. Vilket i sig är att avsäga sig ansvaret om det nu skulle vara felaktiga uppgifter från E24:s sida.

Tittar vi sedan på involverade parter; Posten AB och Post Danmark så var det först endast Posten AB som hade ett pressmeddelande kring presskonferensen på sin hemsida. Hade Posten AB:s hemsida blivit hackad? Varför var inte Post Danmark synkroniserad kring publicering av pressmeddelandet? Att presskonferensen i Danmark skulle hållas på Marriott Hotel, Köpenhamn och inte på Post Danmarks huvudkontor till skillnad mot Posten AB som avsåg att ha det på huvudkontoret i Stockholm. Att sedan ingen av de stora danska tidningarna överhuvudtaget skrev en rad om sammanslagnings rykten – samtidigt som svensk press badade i osäkra rykten om huruvida det var ett april skämt eller ej – bidrog säkert till att ifrågasätta sanningshalten i nyheten.

Dock så skingrades all skepsis och konspirations idéer kring desinformation strax efter lunch. Men med tanke på hur många som faktiskt utgick ifrån att nyheten var ett april skämt påvisar i sin helhet vikten av hur och vad som kommuniceras men framför allt även när.

Första april är kanske inte alltid den bästa dagen att publicera denna typ av nyhet när den trängs med en hel del andra nyheter som visade sig vara 1 april skämt.

Kim Haverblad

Dela med andra:

Men frågan är då till vilket pris – genom eventuellt riskera att kannibalisera på de egna kunderna genom att kliva in på nya marknadsområden där kunderna idag befinner sig? Att bita den hand som föder en är knappast någon uttalad affärsstrategi men problemet är när stora bolag som består av olika divisioner börja konkurrera inbördes om samma kunder med olika lösningar och där grundtanken är att leverera värde till sina kunder. Problemet är bara när dessa olika divisioner börja springa i otakt och skada varandra att detta snabbt faller över och skadar de egna kunderna och frågan är då när kunderna vänder ryggen till och börjar leta efter alternativ.

En policy som en del företag bör se över är just att man inte konkurrerar med de egna kunderna utan finns till som en möjliggörare.

Kim Haverblad

Dela med andra:

Den utlagda listan i sig själv är även intressant ur det perspektiv att den även ger insikt om att skomakarens barn oftast har de sämsta skorna. Tittar man igenom listan och kastar ett öga på en del av de företagsprofiler som finns med så bekräftas det som kanske många redan gissat; det var inte så mycket bättre ställt hos dessa.

För att få bukt med ovan så bör självklart ställas krav på både användare och leverantörer av system. Högre krav bör ställas på användarna att ha bättre lösenord och dessa uppgifter bör i sin tur inte likna id och lösenord som används i internt eller externt system inom den egna organisationen.

Även om majoriteten har tagit del av en säkerhetspolicy och/eller en lösenords policy så har man troligen inte gjort ett ordentligt förankrings arbete med att tala om vikten med policyn. Denna har i sig blivit ett dokument som måste finnas men som ingen läser eller orkar förstå. Med denna kunskapsgrund så spelar det egentligen ingen roll hur mycket vi försöker skydda våra tillgångar med tekniska lösningar om användarna ändå ignorerar de riktlinjer som finns och hittar genvägar för att kringgå system.

Att läsa uttalande som ”Det kom som en total överraskning. Jag trodde inte sånt här var möjligt och jag vet inte hur långt de kan gå” kommer även bli en klassiker inom säkerhets branschen. Om uttalandet är baserat på att man har för stor tilltro till eget utvecklat system för att det just är internt och ingen har dokumentationen för att skärskåda systemet – så är detta i sig en sårbarhet för att just ingen har tittat igenom koden. Detta förfarande har jag sett flertalet gånger tidigare; att man utvecklar egna komponenter för till exempel kryptering av data för att man anser sig då säker på att ingen kan klura svagheterna i systemet; frågan är om man själv känner till svagheterna.

För det flesta involverade parter handlar det primärt om förtroende kris i hur man har hanterat viktig data; men frågan är inte om dessa organisationer bör se över sin grundstruktur för hur man handskas med information; internt och extern (inklusive underleverantörer) då säkerheten inte blir starkare än svagaste länken.

Kim Haverblad

Dela med andra:

Nu verkar det som om Telia har problem igen efter att tidigare haft en rejäl server krasch och då försvann det spårlöst e-post för minst 30 000 av Telias kunder. Då var anledningen bristande rutiner då rätt personer för att hantera felet inte fanns på plats av olika anledningar samt att ingen uppföljning eller eskalering gjordes. Tidigare har Telia även dragits med problem i samband med uppgraderingar av sina system vilket resulterat i att samtliga Telia kunder i Finland varit utan fungerande e-post tjänst.

Även Spray haft stora störningar i hanteringen av deras e-post system då de efter en uppgradering av deras SMTP-server fick problem och all e-post hamnade i kö. Detta är även ett fenomen jag själv känner igen från Bredbandsbolaget då de mer eller mindre haft problem med sin epost under det senaste året; allt ifrån att det är helt omöjligt att skicka ut e-post via deras SMTP-servern till att det är enormt segt eller att det helt enkelt inte går.

Man börjar bli rätt luttrad som användare när denna typ av tjänster strular och inte fungerar som det ska. Vidare så är kompensationen oftast obefintlig eller skrattretande och uppfattas säkert av en del kunder som ett hån.

Har det helt enkelt blivit så att det som egentligen skall vara enkelt har blivit för svårt för att man fokuserar helt enkelt mer på de avancerade tjänsterna och börjat bli slarvig i sin hantering av tjänster eller på grund av kostnadsbesparing?

Eller är det så enkelt att det är bristande rutiner och dokumentation för hur uppgraderingar skall hanteras såsom att göra ordentliga uppgraderingstester och återrullningsplaner som inte fungerar?

Kim Haverblad

Dela med andra:

Kritiken har framför allt väckts mot att domarkåren saknar tekniska kompetens och att man bör tillse att det finns speciella domare för IT-relaterade mål. Även om tanken tilltalar mig så kvarstår frågan om detta är ett rimligt krav att framföra.

Antalet dataintrång har enligt Computer Sweden ökat med 228 procent sedan år 2000 och detta i sig skulle mycket väl kunna påkräva ökad kompetens hos domarkåren. Å andra sidan kan det tyckas att genom ökningen av denna typ av mål, ökar även medvetenheten kring IT-relaterade mål. Det bör även sägas att det finns andra kategorier av mål som inte var lika vanliga för 10 år sedan men som är desto vanligare idag och skulle IT vara så pass unikt att det krävs så kallade IT-domare?

Vidare så görs sakframställan av åklagare respektive försvarsadvokat och det är upp till dessa att övertyga och förklara betydelsen av de olika handlingar som ett mål omfattar för domare i målet. Klaras detta inte av så kan detta knappast belasta domaren och att det är den samme som skall sättas på skolbänken för snabbutbildning inom IT och IT-säkerhet. Frågan är då om det inte är åklagare respektive advokat som bör rannsaka sig själva och den egna kunskapsnivån.

Både åklagare och försvarsadvokat har möjligheten att kalla in experter för att stödja och bygga upp sina rättsmål och om dessa experter brister i sakframställan så är det knappast något som kan läggas till last på domare. Båda sidorna har tillgång till samma bevismaterial men har olika mål med vad det vill uppnå, dvs. fällande respektive friande dom. Då är det även upp till respektive part att använda bevismaterialet på rätt sätt.

Domstolens kompetens är primärt inom den juridiska delen, inte att vara experter inom IT.

Kim Haverblad

Dela med andra: